Som jag nämnde i förra gången jag var i Samchungdong så har jag ett favorit café. Jag vet inte hur många gånger jag har kollat upp om detta är the Coffee Mill aka 커피 방앗간, men jag tror verkligen inte att det är det. Oavsett, så måste jag gå vidare och inte hänga upp mig på detaljer MEN nästa gång jag åker till Korea ska jag banne mig hitta det jäkla Coffee Mill!
Hursomhelst, senast jag var där fanns det en konstnär som målade porträtt för 1000 won på 1 minut. Detta var mitt mål i livet. Jag skulle dit för att gå mig själv bevarad. Jag är inte jättefan av sådant, man sitter ner och någon snubbe målar av en. Turistfasoner! MEN detta är skillnad. Denna konstnär hade en helt annan stil som jag fastnade för. Jag betraktade honom fundersamt och tänkte på hans teknik när jag var där senast. Så jag och Jeongah gick till 커피 방앗간 för att dels dricka kaffe och dels bevara mitt ansikte.
Dock när vi kom dit så var han inte där... mitt mod sjunk och jag tänkte att jag borde ha varit snabbare senast jag var här. Baristan sa att vi kunde ringa vid 16 och se om han hade kommit. Så vi gick neråt igen och lovade att återkomma.
Klockan 16 ringde Jeongah och då var det den målande ajussin som svarade! Vi gick genast dit men fick vänta lite eftersom det var fullsatt.
Konstnären sa att han kunde måla av oss om vi satte oss ner och drack kaffe. Jag och Jeongah väntade tålmodigt innan vi fick husets bästa platser!
Mitt emot där man beställde kaffe fanns ett utrymme där självaste kafferostarn stod och det luktade himmelskt! Jag beställde ett Hand Drip Coffee från Sumatra, Indonesien och eftersom Jeongah inte dricker kaffe normalt sett så föreslog jag att hon skulle ta en Caramel Macchiato.
Konstnären kom och satte sig. Han tittade grundligt på mitt ansikte och började måla....
Sedan slutade han och knycklade ihop papret och slängde sig med huvudet ner på bordet och sa något på koreanska. Jag blev helt förskräckt! Är jag så ful?! Är jag helt omöjlig att måla av?! Borde jag överväga plastik operation precis som alla tunnelbane-annonser säger? Han började på nytt och jag satt kände hur mitt självförtroende sjunk från 110% till 2%.
Jeongah översatte allt han hade sagt under tiden och berättade mer utförligt senare att han måste gillat mig eftersom han har aldrig gjort ett andra porträtt utan målar bara en gång, men av någon anledning så började han om. Han hade inte känt något på det första porträttet och därför börjat om. Mitt självförtroende steg till 290%. Jag blev jättenöjd med målningen och detta var en av de bästa minnena från Korea. Kaffet var även jättegott.
Bilder från Jeongah:
Bilder från mobilen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar